Moloks leende: roman
Det är 1910-talets Stockholm. Lektor Tedelius, en aktad gymnasielärare, leder sin stora, välartade familj på söndagspromenader från våningen vid Sturegatan. När dottern Hervor förlovar sig med den ståtlige unge tjänstemannen Folke Hjelm tycks allt utlovat: ett vackert par, en kärleksfull familj, ett hem i vardande. Men de unga fastnar i bostadsbristens omöjligheter, drar på förlovningen i år efter år och saknar pengarna som tiden kräver. Bakom den borgerliga julfridens yta — betygssättning, silverputsning, hemliga julklappar — bär Hervor på en växande oro och en hemlighet hon inte vågar yppa.
Romanen tecknar med skarp blick det tidiga 1900-talets svenska medelklass och dess respektabla fasader. Under leendet — Moloks leende — anar man de offer som familjens heder och samhällets förväntningar kräver av de unga. Berg skildrar hur ekonomiska villkor, klassanständighet och tystnad formar kvinnors livsval, och varför det som inte sägs vid middagsbordet ofta väger tyngst.
How it begins
D et var sannerligen en lust att se lektor Tedelius draga ut på söndagsmorgnarna mot Blockhusudden eller Ulriksdal med lektorska och sex barn, alla välskapade från topp till tå. Familjen utgjorde en hel liten vandrareförening, som man kände väl till vid Sturegatan, där lektorns haft sin präktiga våning i snart femton år. Man måste ju lägga märke till Tedeliusarna, för det var som en gammal cyniker en gång sagt »en kärnras, värd att lägga på». En sommar, medan fönsterna ännu voro vitmenade i våningen vid Sturegatan, läste grannarna i tidningarna, att Hervor Tedelius var förlovad med någon som hette Folke Hjelm, och eftersom man ingenting visste om den unge mannen var nyfikenheten stor. Men när söndagspromenaderna började igen på höstterminen, räknade den lilla vandrareföreningen nio medlemmar, och grannarnas antaganden besannades. Fästmannen var en ståtlig ung man, som i vad för ögonen var icke stod Tedeliusarna efter. När fästparet promenerade ut på egen hand genom Humlegården, var det en och annan som vände sig om efter dem. Det var ett maka par. Varken lektorn eller lektorskan Tedelius tyckte om långa förlovningar.
Text from Project Gutenberg, public domain.