Samlade Skrifter #28. Hemsöborna och Skärkarlsliv
Han kom som ett yrväder en aprilafton — Carlsson, en liten fyrkantig värmlänning, inkallad till skärgårdsgården Hemsö för att sköta åker och kreatur sedan gubben Flod gått ur livet och änkan blivit ensam. Den livlige, nyfikne lantbrukaren förstår sig inte alls på sjön och havet, men tar sig snart an gården med driftighet och planer. Han odlar upp jorden, lägger om hushållet och stiger i änkan Floods gunst — tills han friar och gifter sig med henne, till sonen Gustens förtret. Carlssons äktenskapliga och ekonomiska ärelystnad, hans förhållande till pigan och en alltmer förfallen ställning driver berättelsen mot ett ödesdigert slut på vinterisen. Skärkarlslivet skildras parallellt i kortare bilder.
Romanen är en av den svenska litteraturens mest älskade skildringar av Stockholms skärgård, buren av Strindbergs lysande natur- och folklivsmåleri. Med humor, sinnlighet och skarp blick tecknar han kampen mellan inkräktaren och bygden, mellan lust och egennytta, arbete och förgängelse. Hemsöborna förenar realism och livsglädje till ett tidlöst mästerverk.
How it begins
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på abeteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Och så kommo de äntligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och därför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fanns. Och på tullbryggan stodo lotsar och vaktmästare och grinade åt manövern, när ekan gick över stag och länsade ner åt Saltsäcken. — Hörru, du har hål i båten! skrek en lotslärling genom vinden; — stopp till! stopp till! och medan Carlsson tittade efter hålen, hade Clara knuffat undan honom och tagit roret, och med årorna lyckades Lotten få ekan opp i vinden igen, så att nu strök det ner åt Aspösund med god gång. Carlsson var en liten fyrkantig värmländing med blå ögon och näsa krokig som en syskonhake.
Text from Project Gutenberg, public domain.