Septemberlyran
Septemberlyran är Edith Södergrans andra diktsamling, utgiven 1918 mitt under inbördeskrigets och sjukdomens skugga. Boken inleds med ett trotsigt förord där hon förklarar att hennes dikter ska tas som vårdslösa handteckningar, fria från versens tvång. I de fritt flödande dikterna stiger ett jag fram som hyllar sina solbrandsfärgade toppar, besjunger en värld som badar i blod för att Gud ska skapa på nytt, och utropar sin triumf att finnas till. Naturen, gudarna och den egna kraften smälter samman i en extatisk, visionär ton.
Samlingen präglas av en nietzscheansk livskänsla och en orubblig självsäkerhet som föddes ur sjukdom och umbäranden. Södergran förvandlar smärta till seger och rädsla till hänförelse, och hon spränger den traditionella versens gränser för att ge plats åt en ny, modernistisk frihet. Septemberlyran räknas idag som ett banbrytande verk i nordisk lyrik och visar en diktare som vågar göra sig så stor som hon är.
How it begins
Att min dikining är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag icke påstå. Jag har forsökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s. på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min instinkt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Förf. O MINA SOLBRANDSFÄRGADE TOPPAR... O mina solbrandsfärgade toppar, tagen I mig tillbaka?!!! Evigt vill jag bo i Eder ensamma lustgård. Där allena är mitt hem, där eldögda änglar knäfallande kyssa bort all längtans dagg från jorden. O mina oförmörkade toppar, icke en dag lever jag fjärran från Eder! Osäll skulle jag förgås. Jorden dog för mig på tredje dagen, hennes skogar susa ur en dröm för mig. Vad äro mig broar, fält och byar? Fläckar på din renblå himmel, skugga i ditt ljusa öga, dag, vargars tjut ur en avgrund. O mina solbrandsfärgade toppar — — kunde jag byta ut en värld mot min kraft? Läker jag mig själv, är denna droppe nog för allt som andas. Därför, längtan, spänn ditt bröst! Vilja, väx högt upp i skyarna!
Text from Project Gutenberg, public domain.