Singoalla
Singoalla utspelar sig på 1300-talet kring Eköslott i de småländska skogarna, där den hedniske sångaren bland släkten Mánesköld en gång ådragit ätten en skuld som tystnaden ärvt genom sju släktled. Riddaren Erland Mánesköld möter den vackra zigenarflickan Singoalla och hänförs av hennes folk och hennes sång. Deras kärlek växer fram mellan två oförenliga världar — den kristna borgens och de kringvandrande tattarnas — och leder till svek, separation och en son, Sorgbarn, vars öde binder samman hämnd, längtan och försoning medan digerdöden drar fram över landet.
Berättelsen, en av Viktor Rydbergs tidigaste och mest älskade, förenar romantikens drömska stämning med djupa frågor om kärlekens omöjlighet, främlingskap, skuld och frälsning. Genom mötet mellan hedendom och kristendom, mellan bofast och kringflackande, gestaltar Rydberg en längtan efter något bortom det jordiska. Med sitt månskensbelysta, töckenhöljda landskap och sin känsliga prosa har Singoalla blivit en klassiker som fortsätter att tala till läsare som söker både sägnens svalka och hjärtats oro.
How it begins
På en välvillig förläggares anmodan har jag funnit mig uti att offentliggöra åtskilliga fantasier och små historier, som jag haft bland mina papper förvarade, delvis såsom minnen från en tid, då inbillningskraften var rikare än självkritiken stark. [1] Om man nu även kan finna sig uti att läsa dem, så vore det för förläggarens skull väl. Med rätta älskar den stora allmänheten att se en väl inriden pegasus, känslig för varje minsta ryckning i förståndets tyglar. En god skolhäst är värd att prisa. Men den, som burit mig på dessa mina ungdomliga utflykter, var sin egen herre: han fick föra mig vart han ville, och så bar det av in i töckenhöljda, månskensbelysta nejder, där alla föremål tedde sig med ovissa, svävande linjer. Där trivdes jag också väl den tiden. De, som göra så ännu, skola ursäkta mig och möjligen här igenfinna sina egna intryck, sin egen känslostämning. För andra än dem duga dessa historier svårligen, om icke, i brist på annan läsning, någon kulen höstkväll, då regnet slår på fönsterrutorna och brasan är tänd på härden. 4 Samlingen av dem börjas här med »Singoalla», ett kuriosum, som för flera år tillbaka varit offentliggjort i någon oläst kalender och nu, efter en mild skärskådning av sin upphovsmans öga, för andra gången framlägges.
Text from Project Gutenberg, public domain.