Jordens Inre
Jordens Inre tar sin början i en praktfull sal i St. Petersburg, där den eleganta amerikanen Charles Montgomery presenterar en oerhört djärv plan inför stadens förnämsta adel och rikaste män: att gräva ett kolossalt schakt rakt ner genom jordskorpan för att utvinna jordens inre glödande värme och bygga en utopisk jättestad med gratis värme och ljus, evig sommar och blomstrande parker. Medan församlingen hänförs avslöjar en skarpsynt gruvingenjör att idén i själva verket är stulen från Camille Flammarion och att talaren är en bedragare. Ur denna spänning mellan vetenskaplig vision och humbug växer berättelsen fram.
Romanen är ett tidstypiskt stycke svensk framtids- och äventyrslitteratur som speglar sekelskiftets gränslösa tro på tekniken och naturvetenskapens förmåga att tämja naturen, så som Franklin tämjde blixten och Watt ångan. Samtidigt varnar Witt för storslagna löften, lättlurad entusiasm och de bedragare som utnyttjar framstegsivern. Verket är intressant både som tidig science fiction och som en eftertänksam betraktelse över drömmen om ett paradis på jorden.
How it begins
Sådana utrop genljödo genom den till trängsel fyllda, väldiga salen i hvilken kristallkronorna kastade sitt sken öfver väggarnes speglar och hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer. Det var ett möte i Borislowskis Hall i St. Petersburg och Newastadens allra finaste adel samt rikaste matadorer hade samlats för att åhöra ett föredrag öfver ett förslag som en viss Charles Montgomery hade framkommit med. Af alla de utrop att döma hvarmed talet 6 hälsades kunde man förstå, att anförandet väckte det lifligaste intresse och beundran. Ordföranden, en gammal förtorkad professor, slog klubban i talarestolen och bjöd tystnad och fortsatte, sedan lugnet inträdt: »Mina herrar! Som jag nu haft äran att säga er, har mr Montgomery framkastat denna oerhördt djärfva plan — ett förslag till att draga nytta af jordens inneboende värme. Innan jag öfverlåter ordet till mr Montgomery själf, vill jag endast säga, att hans plan fotar sig i ett och allt på den orubbligt säkra vetenskapen, på vårt fasta och vissa medvetande om att jordens inre är glödande . Mina herrar! Jag föreslår ett lefve för den härliga vetenskapen.» Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen. Talaren var en man i omkring 45-års åldern och hade något af amerikanaren i sitt sätt och utseende.
Text from Project Gutenberg, public domain.