Det går an
Det går an utspelar sig under en ångbåtsresa på Mälaren en julimorgon. Ombord möts den unga, vackra Sara Videbeck, en borgarflicka och glasmästardotter på väg hem till Lidköping, och den hyggliga sergeanten Albert. Sedan Sara skilts från sin moster på kajen inleds en bekantskap som under färden genom Sverige växer till kärlek. Berättelsen följer deras resa och samtal, där Sara öppenhjärtigt redogör för sina åsikter om äktenskap, ekonomi och självständighet, och de två kommer överens om att leva tillsammans på sina egna villkor.
Romanen är en stridsskrift för kvinnans frigörelse och en uppgörelse med tidens äktenskapssyn. Sara förespråkar ett fritt förbund där båda parter behåller sin ekonomiska och personliga självständighet i stället för den borgerliga äktenskapsinstitutionen. Verket väckte häftig debatt vid utgivningen 1839 och blev en av den svenska litteraturens mest omdiskuterade böcker. Almqvists skarpa samhällskritik, vardagsnära realism och moderna kvinnoideal gör romanen till ett centralt verk i nordisk litteraturhistoria och en tidig feministisk klassiker.
How it begins
En skön torsdagsmorgon i juli månad strömmade mycket folk förbi Riddarholmskyrkan i Stockholm, och skyndade utför backen emellan Kammarrätten och Statskontoret, för att i rättan tid hinna ned till Mälarstranden, där ångbåtarna låg. Alla hastade till Yngve Frey, sprang över landgången med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ångbåtskaptenen kommenderade "främmande från bord!" De främmande tog därför ett snabbt avsked av sina bortresande vänner och gick tillbaka till stranden. Landgången drogs in och ångbåten lade ut. Efter några minuter var den långt borta på vattnet. "Förgäves! det är för sent, min fru!" muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan tänderna, då ett åldrigt fruntimmer sågs komma ned på Riddarholmsstranden, och med näsduksviftningar och häftiga åtbörder gav tillkänna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ångbåten själv var kommen mitt för Owens, ja, sköt pilsnabbt förbi Garnisonssjukhuset. Dock väckte det en viss, ehuru hastigt övergående rörelse hos de resande, då de hörde ett par halva utrop: "Moster! Moster!" ifrån en ung passagererska på fördäcket, vilken tycktes för skams skull inte vilja ropa högt, men som man dock förstod på ett ledsamt sätt hade blivit skild från en sin släkting, troligen ett påräknat och för henne angeläget resesällskap.
Text from Project Gutenberg, public domain.