I tolfte timmen
I tolfte timmen skildrar Ronny Berglöf, en gift kvinna i fyrtioårsåldern som på kvällen av sin "förfärliga" födelsedag börjar skriva en dagbok – baklänges, eftersom det är i den riktningen hon helst önskar att livet skulle gå. Med skarp blick och bitande självironi tecknar hon sin tillvaro: ett kärlekslöst äktenskap med den prosaiske Albert, dottern Viveke, de välmenande men kvävande grannfruarna, och läkarbesöket som tvingade henne att möta sin egen åldrande kropp och själ. Bakom de små förödmjukelserna – billiga blommor, jämförelser med fru Nordlöf – pyr en djupare förtvivlan.
Romanen är en intim och psykologiskt skarp studie av en kvinna som känner sig osedd och överflödig när medelåldern närmar sig. Almqvist gestaltar med humor och vemod hur ensamhet kan dölja sig mitt i ett borgerligt liv, och ställer frågor om kvinnans värde, åldrande och rätt till ett eget inre liv. Det är en gripande betraktelse över längtan, självbedrägeri och den tysta styrkan i att kunna skratta åt sin egen olycka.
How it begins
Det är på aftonen av denna förfärliga dag, som jag beslutat att skriva dagbok, en dagbok, som går baklänges. Det är i den riktningen man helst önskar att livet skulle gå numera. Jag fick 19 telegram. Jag tyckte det var mycket, men fru Andrén fick 100, när det gällde henne. På mitt bröllop fick jag knappt några. Det var Albert, som fick den gången från sin släkt och sina vänner, och jag var ju med på ett hörn. Min släkt var död redan då, och mina vänner är underliga. Det är inte jag, som uppfattar dem så. Min faster sade det till min mamma för så länge sedan, att det är konstigt, att jag minns det. Det var väl för slutorden: Det är för Ronny är så underlig själv, som hennes vänner är sådana. Ja, det skulle faster säga och till mamma, för de var väl ganska underliga själva. Men Albert är inte underlig. Det har jag mer och mer kommit underfund med. Det underligaste var väl, att han gifte sig med mig. Det var alltså min förfärliga födelsedag, och det kom fruar upp med blommor. Jag tror knappt några var värda mer än 2:50, för Albert deklarerar inte mer än 9,000, och det är inte nämnvärt falskt, och vi bjuder aldrig på champagne till middagen. Ja, men det är inte det.
Text from Project Gutenberg, public domain.