David Ramms arv
David Ramm är tjugofyra år, fattig och plågad av ett svårmod han inte kan skaka av sig. När berättelsen börjar visar han sin vän en liten järnhammare på en skräpvind i finnbyn och berättar släktens historia: soldaten och lönnmördaren Efraim Magnus Ramm, den stenknackande, halvtokige farfadern, och fadern som drogs med på tiggarfärder och till sist blev en sjuk men troende man. Genom dessa öden söker David upprinnelsen till sin egen rastlöshet, sin växling mellan uppsluppenhet och förtvivlan, sin flykt in i alkohol och opium.
Romanen kretsar kring arvet — det som går i blodet, fattigdomen och hemlösheten som format släkten Ramm genom generationer. Dan Andersson skildrar med poetisk kraft hur degeneration, armod och själslig oro vävs samman till ett öde. Verket hör till den svenska arbetar- och Finnmarkslitteraturens kärna och bär samma vemod och längtan som hans dikter.
How it begins
När denna berättelse börjar är David Ramm tjugofyra år och jag är skyldig denna del av hans historia en kort inledning. Det är tämligen säkert att det svårmod han led av, denna omöjlighet att riktigt komma till rätta med tingen i denna värld, berodde på degeneration och ej endast på bittra upplevelser i barnaåren. När han en kort tid före de händelser som avsluta denna skildring berättade mig det han visste om sina förfäder, tror jag han hade rätt när han i detta fordom spårade upprinnelsen till den heta själens oro som förgiftade hans tillvaro, denna tidvis häftigt starka, tidvis alldeles förintade livslust, som var honom till så stort men i hans praktiska liv. Och en utfattig man får lov att vara praktisk, i den mån han ej är det skall han gå mot döden, på ett eller annat sätt, hastigare eller långsammare allt efter omständigheterna. David Ramms nervösa känslighet, hans omväxlande uppsluppenhet och förtvivlan, hans ångest inför eländets hemlighet, inför vilken han aldrig lärde sig den prövade vises ro — allt detta gjorde honom i högsta grad opraktisk. Detta själstillstånd kunde väl vara frukten av ett från barndomen kringflackande liv, ständig hemlöshet, alkohol, opium och tidiga erotiska förvillelser, men det var nog också arv. Ty om ej svagheten funnits hos honom från början, hade han då ens behövt falla i alkohol och opium?
Text from Project Gutenberg, public domain.