Baron Olson och andra historier
Baron Olson och andra historier samlar humoristiska berättelser av Sigge Strömberg, med den kavata gasten Olson och direktör Askengren i centrum. I den inledande historien stöter Askengrens solbruna seglarsällskap ihop med den högfärdige och kraftigt berusade baron Silverbuckla, som vägrar byta ord med ofrälse. Askengren bestämmer sig för att kurera adelsmannens högmod: han lockar baronen ombord på jakten Zuleika, häller i honom en hel flaska whisky och låter Olson klä om den medvetslösa ädlingen till simpel sjöman. Boken rymmer en rad fristående episoder om järnvägsstrejker, spritaffärer, rättsfrågor och vardagliga missöden.
Strömbergs berättelser driver med klasskillnader, ståndshögfärd och svensk småstadsmentalitet under tidigt 1900-tal. Med torr humor och folklig slagfärdighet låter han vanligt arbetsfolk avslöja det löjliga i adlig fåfänga och självgodhet. Samlingen är ett charmigt tidsdokument som med värme och skarp blick fångar en svunnen tids miljöer och människor.
How it begins
BARON OLSON 7 TUSEN TJOG ÄGG 25 ÖMSESIDIGT FÖRTROENDE 39 »DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN» 44 EN RÄTTSFRÅGA 56 SVÅRSÅLD VARA 64 ARTIGHET I BARBACKA 70 JÄRNVÄGSSTREJKEN I FÄLANDA 77 EN SPRITAFFÄR 87 MAJUMBA 91 EN KRIGSLIST 107 EN ITALIENSK EPISOD 112 DJURVÄNLIGHET 121 EN LIVLIG JULAFTON 126 ETT SJUKDOMSFALL 139 VÄGEN TILL ENA PIGO 148 WATERMANS IDEAL 154 EN HEMSK HISTORIA 160 MOTORDRIFT 166 EN BRA MEDICIN 170 NUTIDA JÄRNVÄGSRESOR 176 MÖRKSENS GÄRNINGAR 180 MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL 198 I SNÖSTORMEN 205 FÖRSTA APRIL 211 JOURNALISTIK I VILDA VÄSTERN 218 BARON OLSON Direktör Askengrens 75:a »Zuleika» hade nyss kastat ankar i Lyngsö båthamn, jollen hade gjort ett par turer mellan kuttern och kajen, och direktören och hans sällskap, inalles fyra solbrända seglare voro på väg till restaurangen för att undersöka möjligheterna där. Visserligen fanns det möjligheter ombord, stora möjligheter, men en seglare vill ju alltid gärna göra små strandhugg, även om han är aldrig så välförsedd ombord, och det var därför med spänstiga steg och hoppfulla ansikten som direktör Askengrens sällskap nalkades restaurantens hägrande centiliter. Kanske var det därför som direktören råkade knuffa till den unge man, som lugnt och värdigt steg ut genom restaurangdörren när direktören steg in. »Förlåt!» sade Askengren och förde två fingrar till mösskärmen. »Drummel!» svarade den unge mannen kallt. Direktör Askengren stannade. »Mitt namn är direktör Askengren», sade han.
Text from Project Gutenberg, public domain.