Allvarsord om allting och ingenting
Allvarsord om allting och ingenting samlar den skånske tidningsmannen Waldemar Bülows skämtsamma kåserier och notiser, ursprungligen instuckna i hans blad och här plockade ur årgångarna till ett samlat "olivoblad". Med spelad allvarston tar berättaren sig an allt som han menar aldrig blivit ordentligt utrett: en pastor som söker kyrkoherdebostället i Svalöv, kollegers inbördes strider, och vilt uppdiktade hjältesagor som den om Thorild Wulffs befrielse av Hedin ur en hönsbur i Tibet. I förordet varnar författaren själv för obehörig kritik och uppmanar missnöjda läsare att inställa sig personligen.
Boken är en pärla av lokalpatriotisk parodi, satir och godmodig överdrift, där lundensisk humor och tidens personer och orter förvandlas till burlesk komik. Bakom det skenbara struntpratet om allting och ingenting döljer sig en skarp iakttagare av människor och småstadsliv. Den har betydelse som ett livfullt tidsdokument över sekelskiftets Skåne och som ett prov på den frodiga svenska kåserikonsten.
How it begins
Understundom (ett gammalt bra ord) har det även för mig inträffat, att jag inte haft något annat att göra än att tänka. Vid dessa besynnerliga tillfällen har det kommit för mig, att det ändå finnes bra mycket, som aldrig blivit ordentligt utrett, många tilldragelser, som ej blivit rätt skildrade, och många den nästan fullt ärade allmänhetens frågor, som icke blivit nöjaktigt besvarade. Detta förhållande har synts mig olidligt, och jag har därför funnit det vara min plikt att söka bidraga till ett bättre i dessa avseenden. Jag har då tidtals låtit pännan raspa ned litet, som jag smugglat in i mitt blad. Och då jag nu gripits av den villomeningen, att dessa små allvarsord kunna vara fosterlandet till nytta, så har jag plockat ut en del av dem ur årgångarna för att nu sända ut dem i ett samlat olivoblad. De böra helst icke missförstås. Min avsikt med dem är i alla fall god, och då jag äger tillräckliga kroppskrafter, varnar jag för obehörig kritik, vilken i dessa kritiska tider för resten är alldeles onödig. Till slut anser jag mig böra meddela, att om det finnes någon, som icke är nöjd med boken, så bör han icke skicka den tillbaks utan inställa sig personligen. Ingenting är så lärorikt som människokännedom, och jag är tacksam för material till en eventuell ny upplaga.
Text from Project Gutenberg, public domain.